Shop Mobile More Submit  Join Login
About Deviant Core Member SusanneSweden Group :iconart-psychology: Art-Psychology
 
Recent Activity
Deviant for 6 Years
3 Month Core Membership
Statistics 58 Deviations 16,328 Comments 90,311 Pageviews

Visitors

deviantID

Status-At
Susanne
Sweden
This arts blog is about a place on the west coast of Sweden where my summer house is. The happenings there have been good inspiration for my images but I love alternative interpretations. I appreciate your input and support.

Nedre Kärr är ett vackert lugnt tryggt ställe med fantastisk natur där det borde
finnas plats för olika sorters människor. De flesta husägare är fridfulla pensionärer. Det är under oklanderligt perfekta ytor hiskeliga saker händer, men bara för vissa. Fiendskap och tävlande med grannar, att lägga fokus utanför den egna familjen verkar vara enda sättet att stå ut för många på landsbygden och i sommarstugeområden. Ensamhushåll utan familj att hålla ihop genom konstruerad fiendskap kan råka illa ut. Att ha en annan hudfärg, religion eller sexuell läggning vore inte heller så lyckat. I ö vill jag inte avskräcka någon från området med min konst-blog. Bilder finns i folders under Gallery högst upp på sidan. Långa texter skrivna under sex år på försidan, kortare versioner i foldern Ostrukturerade texter.

Den här blogen är väldigt personlig, enbart för min egen terapi.
Den förändras ofta utifrån mina upplevelser och känslor. Självutlämnande kanske, men jämför med att bli förtalad, hotad och polisanmäld av fler och fler grannar utan att ha något annat sätt än det här att påverka det. Tror att många kan relatera till det generella om mänskligt beteende och gruppdynamik.

Deviantart är en social konst-site baserad i USA
och står under Californiens lagstiftning.
Interests

PSYKIARISKT VDN-MÄRKT INFÖR SÄSONG 2017

.
Hemma i mitt hus efter en sväng för tvångspsykiatrisk vård, ivrigt arbetad på av grannarna med hjälp av ordningsmakten. NÄL. Det visste man väl att Trollhättan var en jävla skitstad. Det hela är en stads-konspiration
(jag fuskade på vanföreställningsdelen av undersökningen).

Man ska aldrig ge sig. Förr eller senare skapar man en situation där man har tur, poliser är på dåligt humör och på hugget. De tre kvinnliga poliser som mycket bryskt hämtade mig idag skulle kunna bli hedersmedlemmar i kärringmaffian på N K. En butch bitch som gillar hårda tag, en plågad av psoriasis och en ny under träning som mest verkade skämmas över de andras beteende. Elfte gången gillt efter att under olika förespeglingar skickat polisen till min gullenuttstuga tio ggr, såhär långt bara. Åtminstone till sjukhus, förklarad förnuftig och tillbaka igen.

Och jag stog inte i begrepp att ta livet av mig idag heller, vilket vad det som hävdades för att få till skådespelet. Energi - nån slags positiv posttraumatisk ilska. Ligga passiv i sängen - självmordstankar. För framtida bruk.

.

Att dricka gift ...

.
:bulletyellow: ATT HÅLLA FAST VID ILSKA ÄR SOM ATT ATT DRICKA GIFT
OCH FÖRVÄNTA SIG ATT DEN ANDRE SKA DÖ.

Buddhistiskt ordspråk

Störande av friden. Den spännande kriminaliteten.

Gå gärna in i egna hus och stäng dörrar och fönster när man ska prata om vad / vem jag är, vad "alla" tycker om mig och vad jag borde göra med mitt liv. Beteendet skulle kunna betraktas som fridsstörande. Av min frid. Det enklaste är att inte gå ut, ligga sommar efter sommar i ett hus som är som en bastu. Utmattningsdepressioner har fö den hjälpsamma orkeslösa effekten. Att tvingas lyssna på att man borde ta livet av sig är långt ifrån trevligt. Det började skrikas att jag var just "fridsstööörare" (och borde ta livet av mig) för ca tio år sedan när jag fick nya grannar, när jag klippte gräset, tappade upp vatten från kran utomhus t ex. Samtidigt var jag sorten som inte kunde hålla rent omkring mig, inte kunde ta hand om ett hus med tomt. Så mycket kriminalitet och sanitär olägenhet som plötsligt drabbade området. Jag började långsamt undvika att vistas utomhus utan att göra nåt större väsen av det. Nu är det för sent, hela mitt liv och fungerande är totalkvaddade. Omärkligt. På elva år. Med många entusiastiska medhjälpare som tillkommit. Mer väl-uppfostrade och väl-fungerande kanske inte vill höra dessa tecken på att man själv mår toppen. Ej heller är man en god förebild för barn. Bjud hem varandra för lite trivsamt hat istället. Lyckta dörrar. Skål och vägg.

Att sköta sina egna angelägenheter och respektera mina tomtgränser, undvika skadegörelse på min egendom vore också fint.

Själv kan / får jag inte säga / göra något för jag lever ensam.
Hade jag inte gjort det hade de mest entusiastiska grannarna inte kunnat påbörja Meningen med sommarstugelivet, trakasserier mot mig, och fler entusiaster hade inte fortsatt.

Polisen skickad till mig (inte vid något tillfälle suicidal, snarare sunt tillfälligt förbannad pga ptsd med andningssvårigheter och värmepanik, trött på att behöva leva såhär) frågade mig för många somrar sedan varför jag inte åkte till stan istället. Jo, jag har någonannanstans att bo trots att det sägs att jag är hemlös, till polisen att jag gör olagliga lägenhetsaffärer. De senaste årens trakasserier har gett mig posttraumatiskt stress syndrom med överkänslighet för ljus, ljud, lukter, för mycket stim. Från mina festaregrannar i centrala stan, ständigt närvarande, slamrande, skrikande, kedjerökande music lovers... Skönt då att ha egen stekhet gullenuttstuga med effektiva bordsfläktar, öronproppar mot surrandet och grannars markerande av revir med trädgårdsredskap, ja allt som låter. Inte öppna fönster eller dörrar, att vädra ut innebär alltid en risk. Och de utmattnings-depressioner som kommer när kroppen inte orkar med konstant stress. Eller ilska fördendelen, kroppen är klok och nivellerar sig självt vad gäller att dricka gift om man fungerar nåtsånär normalt. Verkliga psykiska störningar, utan någonsomhelst insikt kommer alltid att finnas. Depression är rättmätig ilska inte vänd utåt där den hör hemma utan inåt, den gamla liknelsen. Inget ovanligt att inte duscha eller borsta tänderna på veckor, bli utan allt ett hushåll behöver osv vid depressioner. Därvidlag är jag väldigt normal. Tillstånden kommer inte att gå över efter så lång tid, Antidepressiva, sömntabletter och att glömma hur det var att vara välfungerande är vad som gäller.. Göra detta till normalt. Jag har väl inte mått eller levt på något annat sätt.

Jag sköter mig så bra. "Alla andra" får sådana härliga somrar.
.

Psykofobi

.
Kunskapshöjande artikel om den ständigt aktuella frågan / fördomen om sambandet psykisk ohälsa och våldsdåd.
Jag har ofta tvingats höra, enbart på N K, ingen annanstans

"Ja, du är ju trevlig när man pratar med dig såhär -
MEN MAN VET JU ALDRIG"

www.fof.se/tidning/2012/5-6/ar…

Rättspsykolog talar om en svensk undersökning gjord på 8 000 schizofrena, alltså riktigt allvarligt sjuka, inte deprimerade tanter, följdes över en 30-årsperiod för att se om de skulle begå våldsdåd i högre grad än normalbefolkningen. Mycket marginell skillnad, nästan ingen alls.

Fö så är ju kvinnor med psykisk ohälsa per automatik sexuellt lössläppta, promiskuösa, "kan få för sig att göra vad som helst". Man kan testa utifrån den gamla häxtraditionen. Flyter man när mer sedessamma kvinnors män arbetar på husfriden, gör sin plikt och kastar en i fjorden, så är man både allvarligt psykiskt sjuk och häxa. Sjunker man är det likadant.

"De allra flesta psykiskt sjuka är inte farliga. Och det finns människor som inte är psykiskt sjuka som är farliga".

Förutsättningarna för våld finns där "bonding by othering" skapas (se foldern med mina gamla texter). Det finns strukturellt i dålig självinsikt, fördomar, inskränkthet, intolerans, okunskap, rädsla och att man själv inte mår bra. Uttryckt i psykofobi, homofobi, afrofobi bland många andra -obier. Och Jimmie Åkesson i svensk folkdräkt under den stolta svenska fanan. Och medborgargarden på den svenska landsbygden. Drag under galoscherna.
.

Vanföreställningar och hallucinationer

.
Det skadar inte att varna allmänheten för det skyddade äldreboendet N K och för det tillstånd hos människan där vanföreställningar, paranoia och hallucinationer är allra vanligast eftersom man med detta per definition tydligen blir våldsbenägen :

Demens, Alzheimer, den åldrande hjärnan.

Vissa yngre verkar ha fått en osedvanligt snabbt åldrande hjärna utifrån det de säger och gör. Manipulationer, lögner, motstridiga budskap, gaslighting eller demens?

Tillstånden lär inte bli bättre med tiden.

.

Historik och summering

.
Önskar jag kunde lägga de här händelserna bakom mig, men så länge jag utsätts av vissa grannfamiljer i området är det inte lätt. De fortsätter "ta itu med" mig, håna och förolämpa mig. Förra säsongen slog de sönder en del av mitt staket och kapade min telefonkabel som provokation. Förutom grupp-polisanmälan. Det skulle vara väldigt obehagligt att fortsätta må så dåligt som jag gör men inte kunna påminna mig varför. Det är en balansgång mellan att undvika onödigt ältande och ett sunt förhållningssätt till det oacceptabla jag varit med om. Vid posttraumatisk stress, som blivit resultatet får man minnesbilder och känslor som man inte kan skjuta ifrån sig. Man blir också "frozen in time" för de påfrestande händelserna, det ligger i själva syndromet.

:bulletblack: Terapi och försvar.

Att ventilera på min blog har varit oerhört god terapi,
men också ett sätt att komma runt det som ivrigt och övertygande berättats om mig för polisen sedan 2012-13.
Det har ringts samtal till ordningsmakten om allt, det jag gör på sidan, det jag påstås göra i ö och vilken slags person jag är. Jag har säkert polisanmälts för sidan också och när polisen dirigeras till det jag skriver förstår de att det som berättas om mig inte stämmer.

:bulletblack: Stress

Anledningen till att mina stressreaktioner på det som återberättas i historiken inte märkts så mycket 2015 är INTE grannarnas löjeväckande misslyckade försök till grupp-polisanmälan av mig efter att ha ringt polisen direkt till mitt hus vid tio tillfällen sedan 2011, utan annat resultat än att de själva blivit föremål för förundersökningar för ofredande, förtal, grovt förtal, olaga hot och falsk tillvitelse. De definierar inte mig, styr inte över mitt beteende. Jag sattes i ett regelrätt polisförhör i februari anklagad för brottet Ofredande mot grupp, (väldigt viktigt : ) med sexuella inslag. Efter förhör med de olika delarna av den ofredade gruppen, när det var min tur för ett något överraskande polsförhör, lade polisen bara ner allting, skamsna över att ha manipulerats till att hamna på den nivån kan man föreställa sig.

:bulletblack: Ansvar och moral.

Det mest skrämmande från min synvinkel är vissa åretrunt- boende och sommarstugeägares förhållande till verkligheten, ansvar och moral. De måste ju fungera så i det mesta, även inom de egna familjerna. Man kan tydligen ställa till med vadsomhelst, använda sig av allehanda manipulativa metoder både inom och utom familjen, sedan bara låtsas som ingenting. I närheten av dessa familje-konstellationer, generationer tvångsmässigt placerade på begränsade ytor, är det meningen att jag ska känna mig misslyckad och sörja att jag lever ensam, det är ett av de kompensatoriska syftena med granngemenskapen de senaste åren. Jag har fortfarande friheten att vägra leva på lögner oavsett konsekvenserna. Jag behöver inte heller hålla ihop ett förhållande, en familj eller släkt genom att utse utomstående fiender och metodiskt förstöra livet för dem, till glädje för mina egna "nära och kära". Jag är trots allt glad att jag slipper inordna mig den sortens strukturer. Enl statistiken slutar varannat äktenskap i skilsmässa. De stora skilsmässotillfällena på året är efter sommarsemestrarna och efter jul- och nyårshelger. I storstäderna är hälften av alla hushåll ensamhushåll. Det bedrivs ingen jakt på dem.

:bulletblack: Verklighetsanknytning.

Mina minskade stressnivåer 2015 beror främst på att polisen hjälpt mig med kopior på grannarnas skrivelser till dem sedan 2011, egna misslyckade polisanmälnigar från vissa grannar, noteringar kring påringningarna till och besöken av polisen, patetiska handskrivna lappar som använts i grupp-polisanmälan, utskrifter från förhör med samtliga inblandade familjer och sedermera överklagandet av polisens beslut att lägga ner allt. De har hjälpt mig få grepp om den verklighet grannarna skapat för mig. Man häpnar över nivån i handlingarna. Bara innehållet orsakar mer stress. Jag har åtminstone dokumentation när de fortsätter ljuga, förneka verkligheten, roa sig på min bekostnad, framställa mig som förvirrad och intelligensbefriad. Jag fick ett verktyg mot tillståndet efter :bulletblue: Gaslighting / Crazymaking. Mer om det effektiva manipulationsverktyget nedan. Allt verkar fö gå ut på att de in i det sista ska bevisa att jag är allvarligt psykiskt sjuk. Och att de aldrig gjort bort sig.

:bulletblue: 113-nk.deviantart.com/gallery/…

Jag hade inte kunnat söka hjälp hos psykiatrin för mina reaktioner på år av trakasserier om jag inte hade haft dokumentation. Det är inte så lyckat att komma till psykiatrin och prata grannkonspirationer, besök av polis sedan 2011, anmälan för Ofredande av grupp - med sexuella inslag -
utan dokumentation. Jag hade riskerat att inte bli trodd, bli bedömd som psykotisk och praranoid, kanske tom fått felaktig medicin. De flesta allvarligt psykiskt sjuka hamnar i paranoia och polisfixering men nu är det inte jag som stått för det på Nedre Kärr. Jag tar antidepressiv medicin som är det som rekommenderas för posttraumatisk stress, mycket för att jag ska orka hålla näsan ovanför vattenytan, det är allt.
Det är verkligen inget fel på mitt förstånd.

---------------------------------------------------------------------


:bulletblack: Ursprunglig Historik och sammanfattning från 2011
skriven under åren sedan dess.

Att berätta om påstådd eller verklig psykisk ohälsa och polis i kombination gör oundvikligen att man blir betraktad som paranoid, förvirrad och sjukligt fixerad, som om det verkligen är nåt fel på en. De flesta allvarligt psykiskt sjuka upplever sina vanföreställningar som så förvirrande och hotfulla att de blir polisangelägenhet. Polisen får den sortens samtal och sållar bort förvirrade personer hela tiden. Jag har som kreativ person ett rörligt intellekt och känsloliv. Och väldigt svårt för namn, vilket finns dokumenterat i polishandlingar. 2013 ringde en grannfamilj polisen till mitt hus enbart för att få dem att fråga mig vad grannarna heter eftersom jag tagit fel på familjens efternamn. Jag påstås också vara allvarligt psykiskt sjuk och missbrukare så jag vet inte ens själv vilka jag skriver om.

Jag har aldrig haft med polis att göra fram tills nu.
Jag har aldrig ringt polisen om någon. Det görs säkert många anmälningar av mig som jag inte får reda på eftersom de inte tas på allvar. Jag förutsätter för enkelhetens skull att jag alltid står under förundersökning, det blir enklast så, och då ska man verkligen inte få reda på någonting. Ärekränkningsbrott kan bli liggandes hos polisen i år, det är inte högprioriterat, speciellt inte på mina grannars nivå. Jag kan ta förhör av mig med storstadspolisen, och oavsett så kommer jag att få möjlighet att berätta min version av de senaste åren, med medföljande konsekvenser. Mina motvilliga anmälningar har mest varit markeringar och dokumentation, men också ett sätt att sätta gränser för oacceptabelt beteende emot mig, och andra, speciellt när nya personer lärt sig av de ursprungliga polis-
glädjespridarna. För mig är det viktigaste att dokumentera och hålla sig till fakta.

Får man polisen på besök så fort tillfälle ges reagerar man förr eller senare med att använda sig av samma polis i ren desperation för att få stopp på trakasserierna. För mig tog det två år efter att polisen bl a skulle föra bort mig för tvångspsykiatrisk vård första gången på uppdrag av grannarna innan jag själv överhuvudtaget ringde första telefonsamtalet till samma polis.Nu kan situationen tolkas som om jag älskar att ha med polisen att göra. Jag funderar ofta omkring rättshaverism t ex, hur sådant skapas. Och att en normaliseringsprocess träder i kraft med tid, att man måste börja betrakta det man är utsatt för som normalt för att överleva. Manipulatörer vänder även sin egen ursprungliga polisfixering till att det i själva verket är offren som måste försvara sig som står för den. :bulletblue: Just keep blaming the victim.

Jag hade kunnat utveckla nån slags "snutjävlar" mentalitet men är lättad att jag inte gjort det. Eller nästan ännu värre en överdrivet positiv inställning till polisen eftersom de som fått larmen, polisen på plats, varit så stödjande sen sommar 2013 och 2014. Polisen ska aldrig ha något egenvärde, att det är spännande när de dyker upp, som för den vidriga sortens asgamar som springer efter ambulanser, brandbilar och polisbilar. Eller att man känner sig speciell, sedd och förstådd. Man ska ha en neutral inställning till polismakten ha så lite med dem att göra som möjligt men om man måste vara kortfattad och faktabaserad och inte ta deras tid och resurser i anspråk i onödan. Jag har aldrig förstått hur vanligt det är med människor som drar in polisen i precis allt. Det hotas med polis och allt kan bli polisärende istället för att kommunicera och lösa saker på ett normalt sätt. Det finns de som anmäler för "brottet" förolämpning t ex. Man häpnar.

Vad gäller min påstådda allvarliga psykiska sjukdom så har jag haft återkommande depressioner hela mitt vuxna liv, vilket i lagens mening skulle betecknas som en psykisk funktionsnedsättning. Utan psykotiska inslag. Jag har legat på en psykiatrisk klinik en gång i mitt liv, efter ett allvarligt självmordsförsök. Allt annat är rent förtal. Det hade varit lika kliniskt rent förtal om jag varit riktigt allvarligt sjuk och haft svängdörrar till psykiatrin, varit kriminell och missbrukare som hävdas om mig, att sprida sådana rykten är fortfarande brottsligt. Ibland känns det som om mitt brott är att VARA psykiskt sjuk, inte något jag gjort. Av den anledningen påverkar anklagelserna mig på ett så mycket allvarligare sätt,
får effekter på hela mitt liv, större delen av tiden.

:bulletblack: Hot om polis.

2011 var en märklig vår för mig och min familj. Min gamla pappa fick ett telefonsamtal, och många ovälkomna förvirrade därefter, om mordhot och hot om polis. Vi var nära att förlora pappa i hjärtsjukdom den vintern, han borde fått återhämta sig från bypassoperationerna i lugn och ro. Jag hade anlitat hantverkare under våren, för att få en utbyggnad som skydd mot ständiga värdeomdömen och provokationer. Hade planerat att inte oroa pappa med det förrän allt var klart, men det berättades omtänksamt och ovälkommet för honom på telefon. Jag hotades själv högljutt och aggressivt på telefon med att jag skulle "passa mig väldigt noga", det kunde "bli polissak av vad som helst", "min sort" kändes väl till, psykiskt sjuka antar jag eftersom det hävdas om mig. Jag spelade in telefonsamtalet för att slippa ifrågasätta mitt förstånd, man gör lätt det i de här sammanhangen.

Samma sommar gjordes verklighet av hoten. tillsammans med fler grannar som manipulerats till att också ringa polisen. Både polis och grannar användes i manipulationsterminoologi som sk :bulletblue: Flying Monkeys, personer eller instanser som ska utföra manipulatörens handlingar så hen slipper ta ansvar för dem,
Mer om det nedan. Relativt välfungerande psykiskt sjuka som ofta tycker att deras vanföreställningar är av den arten att polisen ska kopplas in lär sig väl snabbt att de inte tas på allvar om de inte backar upp med fler som också ringer.

:bulletblack: Överfall, misshandel, olaga hot I.

Jag satt på min väl avspärrade altan på baksidan av huset, hade gått ut för att kupera ett astmaanfall. Hade en knälång skjorta på mig, ett täcke över mig men inte fått på mig några trosor. En man jag aldrig sett förut sniker plötsligt upp bakom ryggen på mig, han har tagit vägen över en kulle som knappt går att kliva över, hoppat en meter rakt upp på altanen, mycket aggressiv. På två frågor kunde han inte berätta vem han var, han bara gör som han vill "med "en sån som du". Herren är långt ifrån stabil, blir plötsligt högtidlig och berättar något oväntat att hans kvinna är den finaste han träffat i hela sitt liv. Där sitter jag rejält uppskrämd, hela situationen är absurd. Det letas bevis av nåt slag på altanen, på psykisk ohälsa eller att jag inte kan hålla rent omkring mig skulle jag tro. När det fortsätts in i huset måste jag dra undan täcket och resa mig upp, utan trosor under den stora knälånga skjortan. Att då råka se mitt kön ledde till ett händelseförlopp utan dess like. Ledord: påstått mordvapen i form av hammare. Misshandel av mig. Hot om att förstöra mitt nytillbyggda hus nästa gång jag åker till stan, elkablarna skulle klippas och kunde göras utan att jag skulle märka något av den ene herren som var elektriker. 2015 har min telefonkabel kapats rakt av, men jag har inget emot om de genomför hoten om kapade elkablar också. Ta på gummistövlar bara. Hammaren har blivit episk i det ständiga förtalet om mig. Enl polis som har svårt att hålla sig för skratt skulle jag "blotta mig" för folk i området. Den icke fullt så elektriskt orienterade herren kontaktade polisen 2012 för att markera att enda anledningen att han tog på mig vid tillfället var för att "hjälpa mig med min oordnade klädsel" då de brottat ner mig på mitt altangolv. Vid posttraumatiska reaktioner ska man ha vissa minnesluckor, jag kommer inte ihåg att han tog på mig, ej heller vill jag komma ihåg. Det var osedvanligt intelligensbefriat att kontakta polisen eftersom jag inte nämnt honom till dem, han var inte lika aggressiv och jag ville inte förstöra mångåriga goda grannrelationer. Han och en vuxen son som jag aldrig träffat berättade också om min påstådda psykiska sjukdom, att jag "åkte ut och in" på mentalsjukhus, och att min mamma också är psykiskt sjuk. Det blev förundersökning för grovt förtal pga uttalandet och att han gått med i polisanmälargruppen 2013-15.

Jag har aldrig varit den sortens kvinna som är rädd för överfalll. Jag har alltid rört mig fritt tom efter mörkrets inbrott i främmande städer. Ingenting har hänt mig. Ingen man har ens hållit hårt i mig, definitivt inte använt våld. Förrän i gyllene medelåldern, av granne, på min väl avspärrade altan i ett sommarstugeområde. Nu vet jag att jag inte skulle ha mycket till chans mot en vuxen man, tack. Hade klarat mig fint utan den vetskapen även fortsättningsvis. Gäller alltså att se till att den sortens man (eller den kvinna som uppmuntrat och gett honom tillåtelse, bara han högtidligt framför att hans kvinna är, och jag citerar "den finaste kvinna jag nånsin träffat i hela mitt liv", slut citat) inte får en chans att komma nära.
Spruta något frätande mot ögonen på honom, springa in i huset och ringa polisen.

:bulletblack: Första besöket av polisen.

Jag förberedde mig för att äka därifrån då två poliser i uppjagad sinnesstämning med händerna på tjänstevapnen dök upp. De ska föra bort mig för tvångspsykiatrisk vård förstår jag. men först ska de gå igenom huset. Jag är lugn och tillmötesgående och poliserna vägleder mig igenom vad jag är utsatt för. "Det var visst nån konst här som vi skulle kontrollera". "Det skulle finnas narkotika här i sovrummet men vi hittar inget". Jag föreslår sedan att vi sätter oss på altanen och pratar så att alla kan höra vad som sägs, för att undvika rykten och förtal. Det är inga problem för poliserna att konstatera att jag är psykiskt frisk. De säger "Nu har du i alla fall fått byxor på dig" för att jag ska förstå att det poängterats som ett tecken på min galenskap att jag springer runt utan underkläder och blottar mig för folk. Det frågas också om jag anlitat laglig hantverkshjälp. Och - till min häpnad - hur jag kommit över hyreskontraktet för min lägenhet i stan, om det har gått lagligt till - !!! Om jag säljer min bostadsrätt genom mäklare för att bekosta hantverkarna, går ner i pris och får en hyreslägenhet i utbyte så är det naturligtvis lagligt. Jag begår inga brott. Polisen gör en sista kontroll av min hälsa genom att fråga "är du medveten om att folk stått vid staketet och skrattat åt dig hela tiden vi pratat med dig?" varpå jag svarar "så har jag haft det konstant de senaste åren".

Trots argument som "ska vi som har köpt, inte ärvt våra hus här behöva ha en sån människa i närheten" och "Jag är änka" förde inte polisen bort mig för någonting. Jag befann mig i nåt slags chocktillstånd, var fullkomligt tyst och lugn. Jag uppfattade redan då att jag var nån slags tredje klassens sommarstugeägare, inte viktig som människa, så min personliga trygghet eller sinnesfrid brydde jag mig inte om. Hotet att förstöra huset däremot... Funderade en stund, ringde sedan och polisanmälde. Man behöver inte veta en persons namn, räcker med att man kan identifiera personen. Efter att ha kollat med poliserna som varit på plats frågade de också om jag behövde stöd, någon att prata med. Stort misstag att tacka nej till samtalskontakt med tanke på allt har fortsatt i ännu värre former och jag utvecklat en extrem stressrelaterad ångest sedan dess. Det blev olaga hot som polisen tog till förundersökning. Jag konstaterar såhär i efterhand att jag borde följt med till sjukhus, dokumenterat mina skador och anmält allt. Förtal är ett brott som faller under enskilt åtal, dvs polisen kan lägga ner förundersökningar och man får driva frågan själv med hjälp av jurist, men olaga hot, falsk tillvitelse mm faller under allmänt åtal.

:bulletblack: Förtal och trakasserier.

Stämningen emot mig under våren och sommaren 2012 var obeskrivlig, antagligen för att ingen skulle få reda på förundersökningen, som jag idiotiskt nog lagt kopia i grannars brevlåda om i förhoppning att det skulle göra att de lät bli att ge sig på mig igen . Jag visste ingenting om polisförfarannden men har tvingats lära mig sedan dess. Förutom den ursprungliga inställningen till mig, kontrollerandet, värdeomdömena, provokationerma. Jag var knappt utomhus men då hörde jag hur jag förtalades och hånades inför förbipasserande. Jag hotades på nätterna. Det var egentligen först då som stressreaktionerna började, jag var extremt ångestfylld, motoriskt orolig, kunde inte sitta stilla, hyperventilerade, skakade, storsvettades, grät. Sov två timmar, sedan vaken i två dygn, extrema koncentrationssvårigheter, muskelvärk, överkänslighet för ljud, ljus och lukter... Tyvärr problem som följt med mig sedan dess och riskerar att bli kroniska. Jag orkade inte vara kvar utan tillbringade sommaren i stan.

:bulletblack: Olaga hot II. Förtal.

En markägare som blev indragen i aktiviteterna från början genom ett telefonsamtal med förtal om mig sökte upp mig våren 2014 och hotade mig lite för uppenbart. "Gå in och ta dina mediciner". "Nästa gång du lämnar din tomt ska jag drämma ditt huvud så hårt i marken att du aldrig kommer att kunna andas eller prata igen". "Jag ska ringa polisen på dig. Och socialtjänsten, på en sån som du". Händelsen renderade honom en förundersökning för olaga hot, och en för förtal. Polisen såg helheten och förstog vad det handlat om hela tiden. Manipulatörer lyckas ofta få andra att utföra deras handlingar och vända människor emot varandra utan att själva råka illa ut. Termen för den sortens offer är :bulletblue: Flying Monkeys,. De flygande aporna har antingen en manipulativ ådra själv eller är snälla personer som faktiskt tror på den sanning som manipulatören presenterar för dem.

I värsta fall lyckas de vända allt till att det är de som är de verkliga offren, de ursprungliga offren förövare. Offermentalitet är förvånande nog en av grunderna i psykopati. De tillskriver ofta offren deras egna beteenden och handlingar.
Hela polisförhöret med den mest drivande i gruppen är ingenting annat än lidande, rena lögner och vändande av egna beteenden och handlingar till att det är jag som är sådan och har gjort det som den förhörda själv gjort. Det är skrämmande uppenbart, begreppet för detta inom psykologin är
:bulletblue: Blameshifting / Blame the victim.

:bulletblack: Polissommaren 2013.

2013 var den värsta sommaren i miitt liv med ständiga polispåringningar. Det värsta var i juni när två poliser
knackar på mitt sovrumsfönster.
"Vad har jag gjort mig skyldig till ikväll?" "Ingenting."
"Vill ni komma in och gå igenom huset igen?" "Behövs inte."
"Vad kan jag då göra för er?" Ja, vi tänkte fråga här...
vet du vad pensionärerna här heter?" VA ???
Inget har varit normalt på många är så jag svarade bara korrekt på vad grannarna heter. Polisen slutade hånskratta och bara äkte därifrån. Visste inte vad det handlade om förrän senare under sommaren - jag hade tagit fel på en grannfamiljs efternamn. Och då blir det hög stämning och Cirkus Polis.
Det blev också falsk / olaga tillvitelse emot dem som ringde polisen den kvällen.

Vid sista tillfället i slutet av augusti 2013 skckades polisen till mitt hus enbart för att kontrollera om jag var ensam, eller hade besökare hos mig. Telefonörerna hade tagit sommarnöjet ett steg till genom att ha blivit anonyma Den kvällen hävdades det också att jag var grav missbrukare, vilket polisen aldrig hållit med om. Det verkar handla om att framställa mig i den sämsta dager man kan, på alla sätt. Det sattes i system att ringa polisen så fort det misstänktes att jag drack alkohol, så fort jag spelade musik t ex. Heltäckande får man konstatera - psykiskt sjuk med en tråkig verklighetsuppfattning, intelligensbefriad som tar fel på efternamn och inte trovärdig hög som ett hus och full som ett ägg större delen av tiden.

:bulletblack: Socialtjänsten.

Anonymitet, eller sekretess som det lite finare kallas, användes också våren 2014 då socialtjänsten ringdes på mig och användes som :bulletblue: Flying Monkeys av manipulatören. De lämnade ut namnet på den som ringt. Dokumentation finns hos polisen. Vad det handlat om får de reda ut. Soc såg ingen anledning att inleda någon utredning.

:bulletblack: Fortsatta besök av polisen.

Sommaren 2014 har "alla vi familjer här" bara ringt polisen på mig tre gånger. Vid första tillfället presenterades jag som akut psykotisk för att jag hade "slarvat med medicinerna". Poliserna bemötte mig utifrån det, väldigt nedlåtande. Jag kunde bara referera till tidigare polishandlingar, min läkare och den medicin han skrivit ut, ett antidepressivt preparat som jag tar, och konstatera att det vore svårt för mig att bevisa att jag inte är psykotisk så där får jag och konstaplarna komma överens om att inte komma överens. Om de insisterar får de ta med mig till läkare, vilket de naturligtvis inte gjorde. Andra polispåringningen för sommaren var fullkomligt patetisk, för att telefonörerna inte kunde kommunicera på något annat sätt efter alla år. Betingad reflex. Förutom vad jag förstår i efterhand, stressen det innebär att veta att de gått med på att bilda en grupp för att polisanmäla mig, vittna och backa upp varandra. Den tredje gången för att verkligen framhålla att jag blivit bortförd av polis för psykiatrisk vård hela mitt vuxna liv. Trots ständiga polispåringningar har det aldrig hänt, vill de fortsätta hävda det får de bevisa det, det är lite svårt för mig att bevisa motsatsen. Jag har haft goda stödjande samtal med polisen på plats som fått larmen, de förstår min situation bättre och bättre.

:bulletblack: Sätta i system att göra falska polisanmälningar.

När man trodde att saker och ting börjat ordna upp sig väcktes jag på min födelsedag i feb 2015 av ett telefonsamtal från polisen. Efter att ägnat hela sommaren 2014 åt att försöka prata med grannarna och komma nån vart med situationen på ett konstruktivt sätt, hade fyra familjer gått från att bara ringa polisen till mitt hus till att göra en regelrätt polisanmälan. Ofredande mot grupp, med sexuell inslag - !!! Satt i ett första kort förhör på telefon. Polisen var upprörd å mina vägnar, sa åt mig att inte göra någonting utan bara avvakta. Sedan lades allting naturligtvis ner. Det är olagligt av polisen att dra igång förundersökningar om de inte räknar med fällande domar, så vissa av de mer drivna grannarna måste verkligen legat i. Jag markerade med en mot-polisanmälan där brottet rubricerades falsk tillvitelse, när man "sätter i system att göra falska polisanmälningar" som polisen själva uttryckte det. Jag fick kopior på alla handlingar från 2011 och framåt, där det framgick att en person gjort många egna anmälningar av mig men inte kommit någonvart med dem. Det hade skickats hysteriska skrivelser om mord och död och psykisk sjukdom till dem sedan tidig vår 2012. Sedan hade flera grannar organiserats att vara med och anmäla i grupp genom att 2013 samla ihop de mest befängda handskrivna lappar från dem, varesig de hade några erfarenheter av mig eller inte. När man fått dem på kroken på det sättet räknade man väl med att de inte skulle kunna dra sig ur och ta tillbaka sina uppgifter. Förutom en familj som helt enkelt flyttade från området.

Man får väl hoppas att det spel som pågått har varit en guldkant på den mest drivande grannens summarstugeliv.
Att förhållanden, familjer och grannar hållts ihop genom trakasserierna. Att man sluppit ta itu med egna problem.
Att det har varit underhållande och stimulerande. Att det fått manipulatören och medhjälparna att känna sig högtstående och maktfullkomliga. Annars vore det ju helt onödigt att långssmt bryta ner mig och förstöra en stor del av mitt liv.

En önskan inför det nya året 2017 om många välfungerande, moraliska, kloka, rakryggade, modiga personer i närheten av framtida offer, som vågar ta sitt eget ansvar för att sätta stopp för den här sortens destruktiva sätt att fördriva tiden och bli populär.

Mer i ämnet :bulletblue: 113-nk.deviantart.com/gallery/…
.

.

Comments


Add a Comment:
 
Hidden by Owner
Hidden by Owner
Hidden by Commenter
Add a Comment: